kent. Det uppstår alltid en känlsa av tomhet.
Den där Jocke Berg verkligen sätta ord på mina känslor.
Och du vet jag har rätt,
jag har rätt, du har fel
Har inte tid med all din skit
Och visst gör det ont att ständigt bli besviken? Att Han aldrig kan överraska mig postivit? Då syftar jag inte på kent och Jocke Berg.
Jag menar den förra kärleken. Återigen gör han mig besviken. Och det som egentligen svider mest är att jag inte är förvånad.
Hur ska jag kunna vårda minnet av två års förhållande? Hur ska jag kunna fokusera på det som var bra när han hela tiden gör så här?
Jag orkar inte bry mig längre. Jag orkar inte tro att det finns en vän kvar. Låt honom tro det, men för min del. Nej, jag vill inte längre.
Gräver ner mig i kent en stund.
Det är bara minnen för livet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar