mörkrädd

Valet närmar sig och genom brevinkastet ramlar det ner en hel del information ifrån olika partier. Idag var det dags för Skånepartiet.
Jag blir minst sagt mörkrädd när jag läser deras partiprogram. Skånepartiets slogan är "Öknens lag, fru Toblerone, skall ej rå i ETT FRITT SKÅNE".
Det viktigaste för Skånepartiet är att Skåne skall bli självständigt, inflyttningen till Skåne skall stoppas och att Islam skall avlägsnas som ideologi.

Skånepartiet vill inte använda våld för att avlägsna Islam ifrån Skåne. Istället vill de återgå till det gamla missionsspåret där de hjälper sina muslimska vänner att lämna den "förfärliga vidskepelsen". Vänner. Människorna, vars religion de vill förbjuda och vars hemspråk som skall upphöra i skolorna, har de mage ett kalla vänner.
Inte nog med det. Skånepartiet har även förslag på en ny trosbekännelse. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta: "Jag tror på Skåne och inte på ISLAM, skål!". Och för att befästa sin nya trosbekännelsen skall skålen utbringas med alkohol.

Det värsta är att människor tycker så här. På riktigt. Och att människor kommer att rösta på det här partiet. Det finns all anledning att vara mörkrädd.

ooohyeyaaya

Äntligen. Äntligen en seger till HBK! Och nu är vi en liten bit upp i tabellen. Håll i hatten för nu ska vi klättra uppåt och lämna bottenträsket bakom oss!

Nu kan jag andas igen.

Söndagkväll. Lite vegetarisk asiatisk mat och Hipp Hipp på dvd.
Imorgon väntar jobb, lite vetenskapsteorier och spinning.

fotbollsångest

Mitt älskade fotbollslag, Halmstads BK, spelar dåligt i år. Uselt. Riktigt uselt. De ligger förnärvarande på nedflyttningsplats. Jag vill inte att mitt lag ska spela i Superettan. HBK hör hemma i allsvenskan.
Just nu är det slutminuter i matchen mot Kalmar. HBK leder med 2-1. Det är nervöst.
Kom igen nu för i helvete!

uppochhoppa

Upp kom jag. Gröt åt jag. Åkte buss till Bulltofta gjorde jag. Sedan var det uppställning, uppvärmning, plåga axlar, plåga mage, plåga armar, plåga lår, springa, flåsa, tokspringa och ultraflåsa.
Lite streching, en bussresa, en proteindrink och en dusch senare känns kroppen sådär härligt matt och trött. Jag sitter i soffan och tittar på reprisen av So you think you can dance. Kärleken har jobbat och missade dagens träningspass. Hans läxa ifrån Amry-ledarna är att springa 5 kilomter, göra 50 situps, armhävningar och upphopp. Därefter ska jag plåga honom lite till med lite axelövningar och annat roligt. Att se andra plågas... vem gillar inte det?

Men först Ikea för att köpa en ny madrass. En madrass som förhoppningsvis gör min rygg glad.
Hur har du rört på dig idag?

kräla i gräset

Det var tuff träning. Löptestet över 2 km klarade jag på 12.40 minuter. Illa. Dåligt. Fy. Jag har satt upp som målbild att om 6 veckor ska jag springa samma sträcka på under 11 minuter.
Det som oroar lite är att jag hade lite svårt med andningen och att få luft. Mina lungor och luftrör verkade krympa och jag fick ungefär samma känsla som när jag som ung fotbollsspelare med ansträngningsastma. Jag hoppas att det bara är en tillfällig formsvacka.
På torsdag är det dags igen.

Nu är det dags för lite kvällste.
Och snart lite So you think you can dance. Om jag kan hålla mig vaken.

left. left, right, left.

Eller något sådant.
Om mindre än två timmar börjar Army Fitness-träningen. Jag har sett fram emot den länge. Och nu jäklar är det nära. Jag börjar känna en skräckblandad förtjusning.
Men nog fan ska jag klara det utan större sammanbrott!

Och nu jäklar ska det bli muskler i massor!
Mer om träningen senare. Om jag överlever. Och om jag inte blåser bort.

festival

Malmöfestivalen pågår där ute. Jag gjorde ett tappert festivalbesök igår. Folk folk folk överallt. Fulla ungdomar, fulla medelåldersmän, regn och älgkebab. Tillslut blev det en middag på Indian Flavour på Kalendergatan. Även där fanns fulla och störiga människor. Men lite Shang Ponir (spenat och ost) och garlic nan vägde upp för fyllefarbrorn på uteserveringen. Jag är tacksam att han inte ramlade in genom rutan och rakt ner i min mat.

Idag blir det ett nytt försök med festival. Lite lunch, lite promenerande och kanske vinna något totalt onödigt. Ikväll spelar Lars Winterdäck på festivalen. Antaligen kommer 99% av festivalbesökarna att stå framför stora scenen. Fritt fram på resten av festivalen med andra ord.

Inte mycket annars har hänt under senaste veckans bloggfrånvaro.
Jag har jobbat och återupptagit pluggandet. 15 december. Då smäller det med slutseminarium. Heeelll yeah!

lördagkväll

Recept för en blödig lördagkväll. Drick lite vin och en del vodka. Lyssna på musik som är så bra att det känns i hela kroppen. Just nu lyssnar jag på "Halleluja" med Jeff Buckley (R.I.P) Om en stund kommer jag mest troligt att lyssna på kent eller Morrissey i form av sig själv som solo eller i the Smiths. Risken att Weeping willows kommer att snurra på spotify är stor. Eller Magnus Carlson solo. Kärleken är på Way Out West. Jag som är fattig student fick stanna hemma med katten Selma. För en liten stund sedan fick jag en mms-bild av Kärleken. Henrik Berggren (från underbart deppiga Broder Daniel) gästspelade med Anna Ternheim. Det svider att jag missade det. Så nu deppar jag med alkohol och deppmusik.

Visserligen kanske deppmusik kan anses vara det jag mest lyssnar på... joo så är det. Topp fem på deppmusiklistan (utan rangordning)
- kent
- the smiths/morrissey
- broder daniel
- weeping willows/magnus carlson
- Jeff Buckley, Ellioth Smith eller någon annan ledsen singer/songwriter.

Vilken musik gör dig glad eller ledsen? Vilken musik får dig att sväva uppåt? Det band som jag sett flest gånger är kent. 1998 såg jag dem första gången. Det var som att bli överkörd av ett tåg. Vad hände? Jag drabbades av kent. Och sedan dess har kent varit nummer ett i min värld. Jag har sedan dess sett kent 19 gånger. Varje gång jag ser dem live drabbas jag av en eufori som är svår, omöjlig, att beskriva. Gamla kent är bara så.... jag kan inte beskriva känslan. Men Joakim Berg beskriver den så väl. I bland annat låten Celsius från världens bästa skiva Isola. Jag kan skriva om musik i evigheter. Glad musik gör mig irriterad. Arg eller ledsen musik gör mig... glad. Det är svårt att beskriva.

Förutom min första (och enda dejt med Kärleken. Det krävdes ungefär 3 sekunder innan jag visste det. Visste att han var DEN RÄTTA) så är det konsertögonblick som är de bästa ögonblicken i mitt liv. När kent spelade "Innan allting tar slut" eller när Morrissey står cirka 7 meter ifrån mig och helt plötsligt sjunger världens bästa låt "There is a light that never goes out". Suddiga och lyckliga ögonblick. Till deppiga låtar. Vilka låtar gör dig glad, ledsen, arg, euforisk?

Jag var där. Jag var nykär. Allting var underbart. Och kent spelade den här låten. Jag svävade ett par meter ovanför marken.

feel it hot hot hot

Morgonens spinningpass var svettigt. Extremt svettigt. Jag tror att jag kan vrida ur kläderna.

En dusch, lite banan, keso och ett ägg senare har jag slutat svettas. Lunch blir råris och vegetarisk tacofärs. Sedan ska jag göra ingenting följt av ingenting.
Jo, lite ska jag göra. Jag måste söka jobb. Jag ska läsa en bok och jag ska fundera på vad jag ska äta för lördagsgott framåt kvällen.

ut i regnet

Om en halvtimma börjar lördagens spinningpass. Med banan, yoghurt och keso i magen är jag redo. Och nu borde jag verkligen ge mig av mot Friskis.
Ha en fin lördagmorgon!

Helsingfors

Helsingfors är en otroligt mysig stad. Jag gillar den skarpt. Jag gillar Helsingfors så mycket att den åker upp på en andra plats över favoritstäder. På första plats ligger Rom, helt ohotad.

Vi åkte tåg till Stockholm, gick bara lite fel på väg till färjan, hoppade på färjan, åt en god middag, drack lite drinkar, sov, åt en god frukost, promenerade stan runt tills våra fötter värkte, sov en timma på färjan, åt ännu en god middag, drack mera sprit, Kärleken sjöng karaoke, vi dansade någon slags dans, somnade, vaknade nästan framme i Stockholm, slog ihjäl lite tid i Stockholm, åkte tåget hem.

Det var kortfattat våran semester.

Hamninloppet till Helsingfors. Färjan anlände kl 09.55.

Vi såg bland annat Sibeliusmonumentet. Här sedd under och liksom innifrån.

Vi såg även Domkyrkan. Den är stor.

Vi gjorde som man ska göra på en Finlandsfärja. Tyvärr var Hello Kitty-kepsen något liten.

Och vi köpte billig tax free-sprit. Och sådant blir vi glada av.

Nu är verkligheten tillbaka. Jag har kört 60 minuters skivstångsträning (tror det heter Body Pump på de gym som är lite fräckare än Friskis&Svettis). Imorgon väntar 60 minuters spinning på förmiddagen och sedan måste jag söka lite jobb. Kärleken är på Way Out West så katten och jag har en tjejhelg. Jag sitter vid datorn och hon jagar insekter på balkongen. Fredagsmys.

Sov gott!

Muminland

Om en timma går tåget mot Stockholm. Om många timmar går färjan till Helsingfors.

Moi mukulat.

Åka Finlandsfärja. Det kommer bli en upplevelse. Rapport kommer senare.

freeeeedag

Idag har det blivit 2x2,5 kilometers löpning. Det går fortfarande tungt. Men tungt ska bli lätt. Och jag behöver nog bli 5-7 kg lättare för att kunna bli en riktigt bra löpare.

Och just det, idag är det fredag. Jag skall snart köra till Helsingborg, hämta mamma vid tåget, bjuda henne på lunch, gå runt lite på stan, köpa ett par korta löpartights, fika och sedan. Det bästa av allt. Ikväll väntar en konsert med kent.
Det blir konsert nummer 19 med detta underbara band.

Oooh yeah.

Visslaren - kent

Gabriela strikes again

Hon har gjort det igen, vunnit ett pris för sin fantastiska examensfilm Skrapsår.
Nu är det Bo Widerberg-stipendiet som fått rätt vinnare.
Världens bästa Gabriela Pichler. Hon kommer att gå långt. Kom ihåg var ni läste det först...

nåja

Dagens 5 kilometer kändes lika tunga som de i tisdags. Ändå sprang jag 2 minuter snabbare idag; 35,40 minuter. Luften var lika fuktig och jobbig som i tisdags. Jag hade hoppats att nattens åskoväder skulle lätta lite på luften.
Det är nästan så jag ser fram emot hösten. Iallafall är luften trevligare för löpning.

Nu blir det kaffe och en banan. Senare ikväll väntar möte med Xtravaganza. De gamla rutinerna börjar återgå till det normala. Jag ska fokusera på målvikten och de snygga jeans som väntar mig då.

Tillbaka till sjalbantningen. En ny sjal för varje tappat kilo.

I måndags; 71,1 kg. (jäkla helg med kalas och god mat!!)

Mitt sjalbestånd i april 2009. De har blivit fler sedan dess. Men. Det går ju liksom inte att ha för många sjalar!

tunga ben

Till slut kom jag ut.
Jag tog bilen bort till Bulltofta och började springa. Fy för tusan. Det gick tungt. Riktigt tungt. Tyngre än på länge. 5 kilometer avverkades på 37.31 minuter. Så långsamt har det inte gått sedan tidigt i våras.
Jag kan skylla på att det är extremt kvavt ute ([kööövet] på halländska).
Men det gör jag inte. Jag skyller på sommarvärmen som gjort att jag inte varit ute på min löprunda på ett par veckor.

Per Elofsson sa en gång: Det är bara att bryta ihop och komma igen.

Nu kan det bara bli bättre. Och så jäkla bra det ska bli.

kalaschock

Kalaset i lördags blev inte vad jag väntat mig. Det blev inte det där lilla familjekalaset där jag och min fyra åriga systerson skulle firas. När jag och Kärleken kom fram till Systerysters hus så fanns där betydligt fler människor. En bunt vänner som det var alldeles för längesen jag såg. Vittnen påstår att jag såg ut som en fågelholk.

Det blev en fantastisk fest. God mat, gott vin, några segrar i kubb, trevligt umgänge, lite mer presenter och en tårta värd att överskrida det dagliga kaloriintaget för. Son vanligt hade jag glömt kameran, det kallas guldfiskminne. Men lite bilder finns på Sandras blogg.

Nu äger jag ett par spinningskor. Det fattas bara en platta som skall monteras under skon. Det borde jag kanske tänkt på i affären igår. Men som sagt. Guldfiskminne.

Jag fick även en helt jättesöt Ipod Nano. En lila med ett kent-citat och mitt namn ingraverat. Den är så fin att jag borde köpa den en egen liten säng! Det första tillbehöret min Ipod (med namnet Bertil) har fått är ett sportarmband. Meningen var att jag skulle ut och testspringa. Frukosten idag bestod av banan och proteinshake.
Men. När jag satte mina kontaktlinser i ögonen så gjorde det bara så vansinnigt ont. Ögonen protesterade högt mot linser. Jag förstår inte varför. Det är bara användningsdag 2 för dem.
Springa utan linser är inget alternativ. Jag kommer springa ner i den lilla dammen vid Bulltofta. Springa med glasögon är heller inget bra alternativ.
Så just nu sitter jag med glasögon. Utan morgonmotion. Ett nytt försök med linserna får göras senare idag. Ett sista motionsalternativ är att köra ett suddigt spinningpass framåt kvällen.

Jag ska göra ett försök att fjäska för ögonen. Jag lägger mig på sängen med gurkor på ögonen och hoppas att det blir glada!