kalaschock

Kalaset i lördags blev inte vad jag väntat mig. Det blev inte det där lilla familjekalaset där jag och min fyra åriga systerson skulle firas. När jag och Kärleken kom fram till Systerysters hus så fanns där betydligt fler människor. En bunt vänner som det var alldeles för längesen jag såg. Vittnen påstår att jag såg ut som en fågelholk.

Det blev en fantastisk fest. God mat, gott vin, några segrar i kubb, trevligt umgänge, lite mer presenter och en tårta värd att överskrida det dagliga kaloriintaget för. Son vanligt hade jag glömt kameran, det kallas guldfiskminne. Men lite bilder finns på Sandras blogg.

Nu äger jag ett par spinningskor. Det fattas bara en platta som skall monteras under skon. Det borde jag kanske tänkt på i affären igår. Men som sagt. Guldfiskminne.

Jag fick även en helt jättesöt Ipod Nano. En lila med ett kent-citat och mitt namn ingraverat. Den är så fin att jag borde köpa den en egen liten säng! Det första tillbehöret min Ipod (med namnet Bertil) har fått är ett sportarmband. Meningen var att jag skulle ut och testspringa. Frukosten idag bestod av banan och proteinshake.
Men. När jag satte mina kontaktlinser i ögonen så gjorde det bara så vansinnigt ont. Ögonen protesterade högt mot linser. Jag förstår inte varför. Det är bara användningsdag 2 för dem.
Springa utan linser är inget alternativ. Jag kommer springa ner i den lilla dammen vid Bulltofta. Springa med glasögon är heller inget bra alternativ.
Så just nu sitter jag med glasögon. Utan morgonmotion. Ett nytt försök med linserna får göras senare idag. Ett sista motionsalternativ är att köra ett suddigt spinningpass framåt kvällen.

Jag ska göra ett försök att fjäska för ögonen. Jag lägger mig på sängen med gurkor på ögonen och hoppas att det blir glada!