soliga söndagen

Jodå. Äntligen sol. Men då sitter jag vid datorn och försöker få lite ordning på uppsatsen. Vi ser ett ljus där långt borta. Det ljuset heter Examen.

Håll tummarna för att det ljuset anländer 2 mars.

Sedan skall jag tillbringa varje solig helgdag utomhus.

Ja det ska jag!

det nya livet - dag 1

Jag har börjat mitt nya sunda liv. Litesådär GI. Just nu skriker hela min kropp efter socker. Och det där jäkla sockret finns ju i allt!

Krossade tomater med örter --- jodå. Socker.

Worchestersås --- socker!

Jäkla mög, det där sockret.

Jag kokar ihop en gryta av lök, champinjoner, quorn, grädde, salt, ingefära, lime, vitlök och red curry-paste.

Jag glömde läsa på curryn, och ger mig fan på att den innehåller socker.

(hurra. det gjorde den inte!)

Nu blir det snart mat. Stark mat ska få mig att släppa tankarna på Dumlekolor.

söndag i flyttstök

Katten spanar på badankorna som badar. Kärleken försöker bygga ikeamöbler och svär över en stor tv-möbel/dvd-hylla. Jag dricker whiskey och tittar på handbolls-vm i datorn. Utan ljud. Men det ska nog bli spännande ändå!

en släng av bloggtorka igen

Flytta, jobba heltid och ändra i uppsatsen. Det är allt jag orkat den senaste veckan. Idag ska vi köpa en hylla på Ikea och sedan kanske de där utlovade bilderna dyker upp.

Hejhej lördag!

lördagsnöje

Idag går den stora flytten till det nya hemmet. Än så länge har vi två fåtöljer i vårt vardagsrum. Och en jäkla massa bröte. (oordning, skräp. På vanlig svenska)

Fortsättning lär följa.

kom tillbaka. NU!

Sommaren alltså. Jag håller på att tömma min garderob. Och där, längst in hänger sommarklänningar och kortbyxor. Jag klappar dem ömt, viskar att vi ses snart och lägger sedan ner dem i den svarta sopsäck som skall transportera mina kläder till vårt nya hem.

11. Ett roligt minne

Ett givet roligt favoritminne är såklart när jag träffade Kärleken. Det blev kärlek vid första ögonkastet. Jag visste direkt att honom ville jag ha.

Det är svårt att välja. Men jag återvänder till sporten.

1995 vann HBK svenska cupen och fick spela mot andra europeiska lag. Efter att ha slagit ut Lokomotiv Sofia så lottades HBK mot italienska superlaget (för att använda kvällstidningsspråk) Parma. Ingen trodde att lilla HBK skulle ha en chans. Inte heller jag. Matchen spelades på Gamla Ullevi i Göteborg. 19 oktober 1995 var en vädermässigt iskall kväll. Men oj vad varm jag var i själen. HBK krossade Parma med 3-0 och det jag var tvungen att nypa en HBK-supporter i armen för att han skulle tro att det var sant. '

(killen lovade att bjuda med mig till returmatchen i Parma. Men efter det löftet såg jag aldrig honom igen)

En stjärna föddes. Den då 18-åriga Fredrik Ljungberg, alldeles näpen i sin kotlettfrisyr, spelade skiten ur divan Hristo Stoichov, Niklas Gudmundsson gjorde två mål och jag svävade på moln i flera dagar. Ända till returmatchen där mitt HBK förlorade med 4-0 och åkte ut ur Cupvinnarcupen. Men det är en annan historia.

10. Jag och idrotten

Jag är lite av en sådandär idrottsnörd. När jag var tvingade familjen med mig på orientering. Det var inte riktigt min idrott. Jag saknar nämligen lokalsinne. Så när jag efter Gotlands 3-dagars tävling i början av 90-talet slutade trea (av tre) och totalt runt 90 minuter efter segraren, ja då gav jag fullständigt upp. Förutom orientering har jag även spelat bordtennis och fotboll. Bordtennisen var ingen lång karriär. Efter något år slutade jag, trött på att vi tjejer knappt fick någon uppmärksamhet eller några resurser alls.

Min fotbollskarriär var ungefär nio lång, men inte så speciellt framgångsrik. Som bäst spelade jag i division 4. Efter studenten slutade jag helt med fotbollen och har sedan dess gjort ett inhopp och en fotbollsträning med Wapnö IF från Halmstad. Den comebacken hade blivit längre om jag inte flyttat till Malmö. Ibland återkommer tankarna på en comeback i något korplag här i Malmö. Kanske kanske...

Att titta på sport är ett stort intresse. Jag håller på Halmstads BK i alla väder och motgångar. Det är hårt att vara HBK:are. Laget har varit uselt de senaste åren. Men jag ger inte upp dem!

De två SM-gulden som laget vann 1997 och 2000 är två extremt glada och lyckliga tillfällen i mitt liv! Mer sådant tack!

Sport gör mig också väldigt blödig. Inget kan få mig att gråta som glada vinnare. Jag skulle också vilja stå på en prispall och få guld. Världen skulle få se mig gråta och snora till nationalsången. Men i vilken gren ska jag ta OS-guld?

Det får allt bli konståkning!

9. Mina favoritplatser

Jag älskar Rom, alltså staden Rom. I maj 2009 tog jag och Kärleken en bussresa (jag vägrar som jag nämnde tidigare att flyga) till Rom. Efter tre dagar på buss kom vi fram till denna helt gudomliga stad. Redan första kvällen bestämde jag mig för att jag måste tillbaka. Om jag så ska flyga dit! Staden, atmosfären, maten, glassen, byggnaderna, solen, värmen... ja allt!

Jag vill också återvända till Koh Lanta i Thailand. Men jag vill tillbaka till det Koh Lanta som jag besökte i februari 2000, en ö då bestod av ödlor, katter, thailändare och ett fåtal back packers. Vår bungalow låg precis vid stranden och vi hade en hängmatta. Jag vill ligga i den där gula hängmattan igen!

Hemma är en annan favoritplats. Hemma hos mig och Kärleken. Vårt hemma består just nu av en välstädad lägenhet som vi vill lämna och en ganska rörig lägenhet som vi inte vill annat än flytta in i. Och ja, jag lovar att under kommande vecka publicera massor med bilder!

8. Tre saker jag vill förändra med mitt liv

1. Jag vill återuppta fotograferingen. En gång i tiden var fotograf mitt drömyrke. Nu minns jag knappt hur jag använder Photoshop och och kameran samlar damm.

2. Jag vill få saker gjorda. Inte bara säga att jag skall gå ner de där sista kilona, att jag ska bli vältränad och att jag ska lära mig italienska. Jag måste få tummen ur!

3. Jag vill bli bibliotekarie. På riktigt, inte bara biblioteksstuderande. Nu jäklar vill jag jobba på bibliotek!

7. Ett tråkigt minne

I april 2007 var jag inblandad i en bilolycka. På den tiden bodde jag i Halmstad, jobbade som timvikarie på ica och hade pluggat till bibliotekarie i 3 månader. Den aktuella kvällen hade jag varit hos mina föräldrar i Ullared och firat mammas födelsedag. Det var måndagkväll och från början var det tänkt att jag skulle sova över hos föräldrarna. Men eftersom jag hade en deadline på en tenta på onsdagen så bestämde jag mig för att ändå köra tillbaka på kvällen. Det var dumt.

Det var också dumt att jag inte körde direkt efter att jag packat bilen. Istället gick jag ner i källaren och rotade ibland gamla foton. Klockan var en bit efter 21 när jag till slut körde iväg. När jag på motorvägen närmade mig Halmstad så såg jag blåljus lite längre fram. I motsatt färdriktning stod en massa utryckningsfordon och blinkade. Jag minns att jag tittade däråt under några få sekunder. När jag sedan tittade fram igen var det enda jag såg bakdelen på en bil. Nästa sekund smäller det och jag har uppenbarligen kört in i någon.

Min första reaktion var att sänka stereon. Sedan tänkte jag att jag nog duttat i en annan bil. Men så insåg jag att blodet rann ifrån näsan. Innan jag hinner tänka mer får jag sällskap av en polis som sätter sig bakom och håller fast mitt huvud. Det kommer även en kvinnlig läkare och sätter sig bredvid mig. Hon frågar om mitt personnummer och om någon hemma väntar på att jag ska komma hem. Jag berättar att jag lovat att ringa föräldrarna när jag kommit hem.

Läkaren får telefonnumret och ringer upp, men hon uppmanar mig att själv prata. Vilket jag gör. Jag berättar för min mamma att jag råkat krocka, att det inte är så farligt och att jag kanske måste till sjukhus. Läkaren berättar sedan för mamma att hennes dotter verkar klar i huvudet, blöder från näsan och klagar över ont i ett knä.

Mina föräldrar kastar sig i bilen och kör mot sjukhuset i Halmstad.

Under tiden kommer det brandmän i massor. De plockar bort bakrutan på bilen för att plocka ut mig. En ambulansman sätter dropp och ger mig syrgas, vilket jag givetvis ifrågasätter. Jag påpekar även hur viktigt det är att jag får med min tygkasse med böcker eftersom jag har deadline på en tenta. De snälla ambulansmänniskorna skickar med mig min förbannade tygpåse.

När brandmännen fått över mig på en bår och drar ut mig så är min första tanke att:

"Oj så många snygga brandmän! Och vilken fin stjärnklar kväll det är!"

Väl på sjukhuset undersöks jag, får efter ett par timmar en magnetröntgen med tillhörande obehagliga kontrastvätska åka hem. Inte ensam hem till mig själv, utan hem tillsammans med mina föräldrar.

Jag stannar hos mina föräldrar i en vecka. Pappa ringer försäkringsbolaget, tömmer bilen, kör mig till återbesök på sjukhuset och dra upp mig ur soffan när min kropp inte orkar. Min kropp är i chock och det känns som den värsta träningsvärk jag någonsin varit med om. Gånger hundratusen. På nätterna sover jag inte. Jag har total ångest och upplever smällen så fort jag blundar.

Efter två veckor som sjukskriven återvänder jag till jobbet och livet. Det är snart fyra år sedan och minnesbilden har bleknat något. Tänk om den där nyfikna mannen inte hade varit så jäkla nyfiken att han på motorvägen saktade ner till 60, tänk om jag kör lite tidigare på kvällen - eller dagen efter. Tänk om jag inte hade kört Volvo 240...

jag var endast 26 år då olyckan inträffade. Ändå blev jag en "kvinna i 30-årsåldern". Fyyy!

6. Mina bästa filmer

Inte heller här kan jag ha någon inbördes ordning. Men topplistan av mina favoritfilmer är:

In the mood for love

Cykeltjuven

Top Secret

Min granne Totoro

Kvarteret Korpen

Shrek (tror minsann att film nummer två är bäst)

High Fidelity

Trion från Belleville

Trolltyg i Tomteskogen

Jo, detta är nog mina favoriter. Iallafall just idag!

5. Alltid i mitt kylskåp

Det finns alltid kaffe, eftersom Kärleken är en stor kaffekärring. Jag gillar också kaffe, men inte på samma nivå. Eftersom jag är en kaffekärring light så kan jag inte dricka mitt kaffe utan mjölk i. Därför finns det alltid laktosfri mjölk i kylskåpet.

Både jag och Kärleken gillar stark mat så det finns även Sambal Oelek och Red Curry Paste. Nästan varje dag finns det frukt. Det bör alltid finnas ekologiska bananer, men även övrig säsongsbetonad frukt; vinter citrusfrukt och svenska äpplen, sommar nektariner, meloner och gärna plommon.

I kylskåpet finns även alltid ost, yoghurt och öl. Kärleken dricker öl och jag dricker vin. Och då helst rödvin, vilket inte förvaras i kylskåpet. Det finns även en flaska lingondricka som är så gammal att den snart går ut av sig själv. Om jag väntar länge nog kanske det blir lingonvin. Om det är så vintillverkning går till...

men sluta nu!

Idag fortsatte skumraskaffären. En grabbhalva ifrån en internetdatorbutik ringde och frågade om jag beställt två datorer. Nejnejnej. Jag vara student och har inte råd med en iBook. Så nu är den affären också stoppad. Någon har försökt beställa två datorer till värdet av 27 000 kronor i mitt namn. Jäklar vilka bra datorer det måste vara!
Frågan som jag ställer mig. Är det en korkad person som gör så här eller är det en person som har lite udda intresse?

Undrar vad nästa grej blir. Jag hoppas lite på en travhäst.

4. Ett galet upptåg

I barndomen gjorde jag och grannbarnen ganska mycket hyss, inspirerade av Emil i Lönneberga. Vi testade vad som hände om vi la en nyårssmällare i en brevlåda. Resultatet var att brevlådan gick sönder. Och att föräldrar blev arga.

En sommardag gav vi barn oss ut i skogen med tändstickor. Vi ville undersöka huruvida ljung brinner på sommaren. Och resultatet blev; ja jäklar vad ljung brinner i juli! På något mirakulöst sätt lyckades vi släcka och gick skamsna hem. Runt 20 år senare berättade jag för pappa vad vi gjort. Pappa var på den tiden brandchef i byn och blev med all rätt ganska upprörd. Han hävdade det pinsamma i att brandchefens barn kunde ha bränt ner hela skogen.

Med en pappa som jobbat som brandman i många år så bor det en pyroman i mig. Jag gillar att elda på saker. Det har inte lett till något allvarligt ännu.

Vid ett tillfälle till kunde det gått illa. När jag var 18 år och blev dumpad av en pojkvän så var bränna telefonnummer en viktig ritual. Turligt nog hade jag vatten i min närhet.

Nu som trettitaggare så blir det färre och färre tillfällen att elda och göra annat bus.

Galna upptåg är numera söndagsutflykter med bil. Jag längtar efter att snön skall försvinna så att jag kan ta bilen och ge mig ut igen! Helst utan tändstickor i handväskan...

3. Mina favoritpersoner

Utan direkt inbördes ordning:

24 februari 2008 träffade jag min favoritperson - Kärleken. Det blev kärlek vid första ögonkastet och sedan dess har det utan minsta tvekan varit vi. Han står ut med mina pluggrelaterade psykbryt, den tjuriga pms-personen och hon som är en så dålig förlorare i spel.

Han får mig alltid glad, han lagar mat, masserar axlar och spelar lufttrumpet.

Mina föräldrar är en viktig trygghet. När allt skiter sig så kan jag alltid återvända. Som arbetslös 25-åring tvekade de inte med att låta mig flytta hem igen. Luspank och deppig lät de mig bo gratis hemma igen, mot betalningen städa och tvätta. När jag krockade med bilen fanns de där och ställde upp med de praktiska sakerna kring försäkring, sjukhusbesök, tömma den döda bilen och allt som jag själv inte orkade ta tag i. Det är en stor trygghet att veta att de finns där.

Min stora Systeryster, som blivit en finfin kompis på gamla dar. När vi var små slogs vi så blodvite uppstod. Under en period vägrade hon prata med. Anledningen? Hon ville hellre ha en storebror. Och det är kanske inte så konstigt när Lillasyster jagade henne med hammare och kastade dartpil på henne. I februari kommer Systeryster på besök i storstan. Då ska vi kanske spela bowling. Om vi vågar. Båda är lika dåliga förlorare och vi vet inte varifrån den genen kommer.

Mina vänner. Ingen nämnd ingen glömd. Ni som bor kvar i Halland, men som inte glömmer en halläning i exil. Önskar att jag fick träffa er oftare!

Morfar. Han lever inte längre och jag saknar honom massor. Det är av honom jag ärvt min lätt elaka sida. Det var morfar som fick mig att skratta så att jag senare fick snyta ut en jordgubbe ur näsan. Det gjorde ont. Men var lätt värt det.

Kent. Han den där musikgruppen. När jag var 17 år så upptäckte jag kents musik och en helt ny värld öppnade sig för mig. Utan kent hade jag inte varit den jag är idag.

2. Så blir mitt 2011

Jag är övertygad om att mitt 2011 kommer att bli jättebra! Helt sjukt bra. Jag kommer äntligen att få min Biblioteksexamen. Jag hoppas även på att få jobba som bibliotekarie.

Jag och Kärleken flyttar till en större lägenhet, något som vi precis håller på att göra. En jättemysig lägenhet med högt i tak, stuckatur och knarrande trägolv.

När min förkyldning släpper så ska jag återvända till Friskis&Svettis. Jag ska lyfta, springa och cykla. Det stora målet är Tjejmilen i september. Jag vet att jag har sagt det förr. Men nu jäklar. Jag ska springa på under 60 minuter! (Under förutsättning att jag får vara frisk och skadefri).

De där sista kilona som hänger sig kvar runt mage och höfter skall tränas bort. Jag ska äta god och nyttig mat som gör mig glad och som gör magen glad.

Jag skall läsa alla de där böckerna som står i bokhyllan och bara väntar på att bli lästa. Min läshörna skall bli min favoritplats.

Ja jäklar vad bra det ska bli!

skumrsaskaffären fortsättning...

Nu har jag pratat med Telenor som spärrat abomenanget och jag har pratat med en ytterst trevlig norrländsk dam på Polisen. En polisanmälan är gjord.

Så vad händer nu? Jag ska skicka en kopia av polisanmälan till Telenor, samt en skriftlig bestridan av att jag icke har tecknat det här abonemanget. Och sedan kontaktar de mig.

Lätt korkad brottsling.

Damen på Polisen frågade om jag ville ha kontakt med Brottsofferjouren. Men det tackade jag nej till. Jag har Ninjakatten Selma. Och det räcker oftast långt.

det skumma paketet

Det innehöll verkligen en iFåån. Och ett Välkommen till Telenor.

Say what? Hur full var jag egentligen på Nyårsafton? Jag blev lite lugnare av att en beställning gjorts 30 december. Den dagen minns jag.

Iallafall. En svart iFåån, låst till Telenor och med en månadsavgift på 499 kr. Tack, men nej tack.

Jag dök in i en chatt med Telenors kundtjänst och fick prata med en Frédéric. Han uppmanade mig att inte öppna telefonen och att ringa imorgon 8-17. Ja jäklar vad jag ska ringa!

Om det är någon som försökt kapa mitt namn och bedräga mig (vad skulle det annars heta?) så är det en korkade jävel som tydligen betalt med förskott och sedan får jag telefonen hem. Haha, up yours liksom!

1. Presentera dig själv

Okej. Dag 1. En presentation av mig själv.

Jag heter Sofie och föddes som en stor klump på nästan 5 kg. Det var en sommardag i juli 1980. Förra året fyllde jag alltså the big 3-0. Jag har växt upp i Ullared (byn som är känd från tv. Så här är det; BYN heter Ullared. AFFÄREN heter Gekås!), har under många år jobbat som kassörska på Gekås. Efter studenten (med riktigt dåliga betyg) jobbade jag under sommaren och hösten som kassörska. På vintern drog jag till Thailand och Malaysia för att leka back-packer under två månader. Resan var helt fantastisk, även om den gjort mig höjdrädd (efter ett Bungy Jump) och gett mig ångest för att flyga (kräkas och må illa under 12 timmars flygning sätter sina spår.)

I augusti 2000 började jag plugga Filmvetenskap och skramlade ihop till en kandidatexamen. Jag har även pluggat till Kulturpilot (flådigare ord för kulturarrangör) på folkhögskola i Fränsta (utanför Sundsvall) och Foto/journalistik på Gotlands Folkhögskola. Inga ämnen som leder till ett konkret jobb med andra ord. När jag sedan blev arbetslös i juli 2006 gjorde jag något som jag funderat på länge. Jag sökte Biblioteks - & Informationsvetenskap, en distansutbildning på Högskolan i Borås.

Jag jobbade halvtid på Ica i Halmstad och pluggade halvtid.

Samtidigt var jag bestämd på att fortsätta vara singel och satsa på skolan. Men så dök det upp en kille i mitt liv och den killen var Kärleken. 6 månader senare var jag sambo och bodde i Malmö. Och sedan maj 2009 även kattmamma till sötaste katten Selma.

Så kan det gå.

Nu är snart min Biblioteksutbildning klar. I väntan på ett biblioteksjobb så jobbar jag i en personalmatsal i Lund.

Och försöker träna. Jag vill ha muskler och bra kondition.

Jag älskar djur och är vegetarian sedan många år.

Jag älskar även sjalar. Och det är tur att vi ska flytta till en större lägenhet. Så mina sjalar får en egen garderob.

en lista

Bella har påbörjat en lista på sin fina blogg. Varje dag skall en punkt presenteras om dig själv på din blogg. Jag tänker också haka på. Men eftersom jag varit ganska dålig med att läsa bloggar och skriva bloggar den senaste tiden, så får jag klämma in de första fem punkterna idag. För att liksom hinna ikapp.

Här kommer listan. Snart kommer lite punkter.

1. Presentera dig själv
2. Så blir ditt 2011
3. Dina favoritpersoner
4. Ett galet upptåg
5. Alltid i ditt kylskåp
6. Dina bästa filmer
7. Ett tråkigt minne
8. Tre saker du vill förändra med ditt liv
9. Dina favoritplatser
10. Du och idrotten
11. Ett roligt minne
12. Tre saker du tycker om med din kropp
13. Musiken som betyder något
14. Något du skäms över
15. Du och kärleken
16. Idag har du...
17. Ditt yrkesliv
18. Ett val du ångrar
19. Något du är stolt över
20. Ditt liv i siffror
21. Tre saker du ogillar med din kropp
22. Dina ovanor
23. Böcker som berört dig
24. Om du var sexton år och precis skulle välja gymnasielinje igen
25. Ett samtal du minns
26. En tisdagskväll klockan 20:42
27. Ditt utseende
28. Dina bästa egenskaper enligt dig själv
29. Du och alkoholen
30. Det värsta du vet
31. Något du ser fram emot

skumt?

Idag fick jag en avi med posten. Schenker har levererat ett paket till mig. Förvirrad öppnade jag brevet. Vad har jag beställt nu?

Ännu mer förvirrad blev jag när jag läste att paketet kommer ifrån Telenor Stores. Jag har inget abonemang hos dem. Jag betalar mina telefonräkningar till Tre. Så varför skickar Telenor ett paket till mig när jag går omvägar för att slippa träffa deras störiga försäljare ute på stan.

Ett sätt vore att ta med min avi och gå iväg för att hämta ut paketet. Men det är så kallt, halt och jäkligt där ute.

När nyfikenheten blir för stor ska jag gå dit.

Kanske är någon snäll och skickar mig en sådan där iFåån. Det skulle göra mig glad.