11. Ett roligt minne

Ett givet roligt favoritminne är såklart när jag träffade Kärleken. Det blev kärlek vid första ögonkastet. Jag visste direkt att honom ville jag ha.

Det är svårt att välja. Men jag återvänder till sporten.

1995 vann HBK svenska cupen och fick spela mot andra europeiska lag. Efter att ha slagit ut Lokomotiv Sofia så lottades HBK mot italienska superlaget (för att använda kvällstidningsspråk) Parma. Ingen trodde att lilla HBK skulle ha en chans. Inte heller jag. Matchen spelades på Gamla Ullevi i Göteborg. 19 oktober 1995 var en vädermässigt iskall kväll. Men oj vad varm jag var i själen. HBK krossade Parma med 3-0 och det jag var tvungen att nypa en HBK-supporter i armen för att han skulle tro att det var sant. '

(killen lovade att bjuda med mig till returmatchen i Parma. Men efter det löftet såg jag aldrig honom igen)

En stjärna föddes. Den då 18-åriga Fredrik Ljungberg, alldeles näpen i sin kotlettfrisyr, spelade skiten ur divan Hristo Stoichov, Niklas Gudmundsson gjorde två mål och jag svävade på moln i flera dagar. Ända till returmatchen där mitt HBK förlorade med 4-0 och åkte ut ur Cupvinnarcupen. Men det är en annan historia.