måndag 31 december 2007

slutet närmar sig


för det dåliga året 2007. Jag vill aldrig mer se ut som på bilden ovanför!

Nästa år hoppas jag blir bättre.
- Ingen mer älskad släkting som dör- morfar, jag saknar dig hela tiden!
-
Jag ska inte krocka en gång till, och därmed ingen extra ångest, smärtande kropp, blåmärken, död bil, mardrömmar, och sömnproblem.
-
Ingen segdragen förkyldning med två månader av hosta
- Ingen ska råna affären där jag jobbar

- Ingen mer sjukskrivning.
- Inga mer konstiga knölar ska opereras ut ur mig.
- Inga mer omtentor

Förutsättningarna för 2008 ser ganska bra ut.

Jag ska:

- Springa Tjejmilen under en timma
- Få muskler
- Klara mina tentor och därmed komma halvägs genom utbildningen
- Se alla filmer jag vill, men inte hinner
- Läsa alla böcker jag vill inte inte hinner
- Se kent. För fjortonde gången
- Bli positiv.

Gott nytt 2008!




lördag 29 december 2007

vy från ett luftslott

Ett framsteg blir ett bakslag (J. Berg)

Han hörs av med ett sms.
Men jag orkar inte. Flertalet personligheter, varav den ena verkar helt knäpp, är ingenting för mig. Han undrar vad jag gör.
Vad gör jag?
Jag har ätit Kickis otroligt goda vegetariska thaimat. Ätit glass och tittat på 4 avsnitt med Beverly Hills. Den där Dylan, han är man om någon. Synd bara att han inte finns på riktigt.

Det är vad jag gör. Och nu funderar jag på att sova. Njuta av tystnaden.
Men kanske först svara lite svalt på hans sms.
Sval, det är så jag ska vara, det är så jag vill ha det!

Sick and tired - Cardigans

onsdag 19 december 2007

Är jag verkligen så jäkla trist?

Det känns så.
Han har hörts av.

Dra åt helvet.
Mina kickar i livet kommer från andra håll.
Den euforiska glädjen under och efter en bra konsert.

Lyckan över att höra den låt man bara älskar.
Lyckan då kent spelade Innan allting tar slut.
Scandinavium, en vinterdag 2002. Oväntat. Lycka. Eufori.
En känsla jag inte kan beskriva.
Första gången jag såg kent live.
Herregud. Det var som att bli överkörd. Om och om igen. Intensivt och magiskt.

När Morrissey sjönt Last night I dreamt that somebody loved me, så kom tårarna. Tårar av lycka. Någon uttrycker vad jag känner.
Morrissey och Jocke Berg,
mina själsfränder.

måndag 17 december 2007

vad är det för fel på dem?

Man möts, det klickar. Man hör av sig, man träffas och allt bara - stämmer. På ett vackert sätt. Jag mötte honom och vi fann varandra. Men. Han slutar höra av sig. Han ställer in vår planerade fika.

Och jag sitter ensam kvar. Igen.
Fan vad dum jag känner mig!

Nu lyssnar jag på weeping willows och förbannar kärleken.

Whispers - weeping willows

onsdag 12 december 2007

en vändning

Mötte idag någon som det klickade med. Jag bara ler och undrar vad som kommer att hända nu.

måndag 10 december 2007

Brett

Sångaren från försvunna Suede är fin, så fin.
Jag håller med honom när han sjunger

Love is dead.
Någon får gärna komma och bevisa motsatsen.

Jag är stolt över vissa framsteg på tentan. Nu skärper jag mig ytterligare.



söndag 9 december 2007

everyday is like sunday. återigen

Sov dåligt. Granne med efterfest kl 4.
Väckarklocka ringde 6.30, jag stämplade in 75 minuter senare.
5 timmar på ica. 5 timmar av frustration och tristess.

Sov när jag kom hem. Det blev inget pluggande, sömn, ännu mer frustration och till slut en promenad i regnigt mörker. Med kent och weeping willows i öronen.
Fortfarande ingen skymt av honom.
Lika bra det. Nu kan jag inbilla mig att fjärilarna i magen inte är på riktigt. Jag tror knappast heller att kärlek finns på riktigt.

Imorgon kommer en ny måndag.
Jag måste skärpa mig och få klart min tenta.
Sömn, sömn, sömn.

Fotografi - Paus

lördag 8 december 2007

choklad och julgran

Lördagkväll på ica. Kan det bli roligare, festligare eller mer själsdödande?
Mina ben skriker lite lätt av träningsvärk. Körde löpning med intervallträning igår. I kyla och regn. Inte det mest smarta drag kanske. Men att springa i regn med bra musik i öronen. Det är underbart och läker själen.

Idag har jag blivit än mer nyförälskad i kent. Jag undrar hur jag någonsin kunde avfärda dem. Vapen&Ammunition är en skitskiva, med undantag för två låtar. Men att återvända till Isola. Till Verkligen. Till Hagnesta Hill. Jag blir något som kanske kan liknas vid lycklig.

Resultatet blir att jag kent-knarkar. Lever i min egen lilla kent-värld. Det är en sorgsen och vacker värld som jag inte vill lämna. Men jag måste lämna den. Måste gå till ett jobb där korkade människor svullar i giftig mat, äckligt kött och annat. Vad är det för fel på dem??
Var tvungen att gå in i köttkylen. Döden slår emot mig. Hur kan de äta denna död? Jag förstår det inte. Egoistiska jävlar.
Men så svälter jag hellre ihjäl än att äta kött igen.

Sömn var det ju. Läsa lite vacker litteratur och sedan falla ner i sömnen tills jag vaknar till ännu en dag på ica. En söndag, så det är bra betalt. Alltid ett plåster på såren.

Och såklart lyssnar jag just nu på kent.
Klåparen

Bra. Så bra.

Sovgott.

onsdag 5 december 2007

mörkt, trist och december

Varför ska det vara så svårt att komma upp ur sängen på morgonen? Upp och träna är inte att tänka på. Istället ligger jag kvar i sängen och läser GP. Släpar mig upp för lite frukost. Undviker att plugga en stund.

Men nu satan i gatan måste jag ta tag i tentan. Inlämningsdatum närmar sig och så ett par intensiva dagar på jobbet. Tänk om ett nytt och intressant jobb kunde närma sig, dyka upp som från ingenstans och förgylla mitt liv.
Kassörska i en mataffär är ytterst själsdödande.
Om bara Han kunde komma och handla lite oftare. Förgylla mina dagar.

Näehe.
Åter dags för kulturpolitik.
Och så ska jag göra årets julblandband till Sandra.
Given låt är dagens låt;

Cold wind - The Arcade Fire

tisdag 4 december 2007

ännu mer kent

I februari kommer kent till min stad.
Får en biljett i julklapp.
I sporthallen, kent i Halmstad! Och jag ska dit med mamma. Haha, rocka loss med mamma. Vilken grej!

Jag försöker tänka på annat än på Honom. Det har ännu funkat ganska bra. Men nästa gång vi träffas så är jag rädd att det blir samma sak. Fjärilar i magen och en tunga som knyter sig. Ut ur munnen kommer bara snurriga saker.
Men men men. Jag kan inte gå den vägen.

Idag lyssnar jag inte på kent. Dagens låt;
Still fighting it - Ben Folds

Planer för idag. Frukost, plugga, på stan med kompisar hemifrån lilla byn och sedan plugga igen.
Och såklart... Mitt i naturen med den helcharmiga Martin Emtenäs

måndag 3 december 2007

söndag har blivit måndag

Nä, nu går jag och lägger mig.
Sömn kanske kan reda ut mina förvirrade tankar.

Och så borde jag avveckla mitt beroende av Gilmore Girls.
Det är definitivt inte nyttigt för mig.

söndag 2 december 2007

everyday is like sunday

Mörker, tristess och jobb.
I ett desperat försök att drabbas av julstämning har jag bytt gardiner och satt upp lite julbelysning. Det blev iallafall mysigt. Men mera?
Nae.

5 timmar på ica, lite städning och nu väntar jag på att M & F ska komma hit för lite pepparkaksbak. Butiksköpt deg, fusk så det sprutar ur öronen. Men aaah.
Det var en trevlig resa till Burg igår. Jag och Kicki, några ynglingar, ett gnälligt barn med tjatig mamma och en bunt äldre lättpåverkade. Vi drabbades av deras fräckisar och försökte skratta artigt.

Han var med. Han som vore så perfekt som kärlek till mig. Men det går inte. Det går bara inte.Tanken skrämmer mig, men ändå. Nyfikenheten kanske segrar. Kan kärleken segra under omständigheterna?

Och förra kärleken fortsätter göra mig besviken. Han är så feg, jag tror att han är rädd för sin egen skugga. Jag sparkar på stenar under min regniga promenad. Frustrationen inombords bubblar och vill komma ut. Upp upp ut.
Måste springa en runda imorgon.

Glömma, skrika och återskapa.

Dagens låt;
While I´m still strong - weeping willows

Finns det kärlek?