lördag 29 november 2008

Hurra för min Gabbi!

Min fina gamla kompis Gabriela har gjort en film på filmhögskolan i Göteborg. Den visas på Stockholms Filmfestival just nu. Och på internet!
Här finns Skrapsår.

You rule Gabbi!

fredag 28 november 2008

Att våga

Vinden skrämmer mig. Ett stort kallt utrymme. Som ofta är mörkt.
Men jag gick upp. Ensam.
Och nu är lite julmyssaker nere.
Yeah, jag vågade!

Fortsätter lyssna på Teitur. Har en lättare huvudvärk, men mår betydligt bättre idag.

Rubber and soul - Ane Brun och Teitur

Underbara Färöarna

Tackar Färöarna för att de skapat denna fina lilla man, Teitur.
Jag såg honom på Hultsfred 2004, inträngd i en fullpackad Teaterladan. Det var Teitur med gitarr. Och samtidigt på största scenen, ett argt band som jag tror hette Soulfly eller något liknande.
Den fina stämningen i Teaterladan kunde dock inte rubbas. En av de bästa konserter någonsin. Av någon jag tidigare aldrig hört talas om.
Och sedan dess har jag väntat. Han har varit i Sverige, men då har jag bott på konstiga ställen som Gotland. Eller varit arbetslös och utfattig. Igår kom han till KB i Malmö.
Jag och Kärleken var givetvis där. Och hängde vid scenkanten. Medan resten av publiken (kan det ens ha varit 100 stycken där igår?) fanns någonstans bakom.
Och så bra det började. Så fantastiskt bra. Låtar som I run the carusell, We still drink the same water, Josephine och en galen version av Rudolf med röda mulen (nästan så allt min anti-julmusik rann av mig. Nästan, bara nästan) Men så slog den där influensaliknande skiten till. Den som lurat i kroppen hela veckan. Först kom ryggont, vilket jag ignorerade. Sedan kom svettningarna. Och sedan kom illamåendet. Och sedan kom darriga ben. Och hela tiden fanns huvudvärken där. Andra hälften av konserten såg jag från en stol vid baren. Därifrån hade jag också en fin utsikt och en Kärleken som klappade mig på huvudet. Avslutningen var magnifik och jag kunde trots allt njuta av den. Teiturs låtar på färösika är drömmande vackra även om jag inte förstår mer ett par ord.
Nu ångrar jag att jag inte köpte en fin röd tröja. Men just där och då så ville jag bara hem hem hem. Och hem kom vi. Med bussen. Jag kröp ner i sängen och slocknade. Fick en alvedon i morse, somnade om och vaknade kl 11. Ingen feber. Men det känns så.
Har pillat i mig lite frukost och allt känns en aning bättre.
Nu måste jag hinna städa och plugga innan Kicki kommer på helgbesök.

Och bli frisk.

One and only - Teitur

onsdag 26 november 2008

om jag ändå vore fem år igen....

Jag tycker inte om när saker går fel. Men jag är inte fem år längre. Jag kan inte göra som min systerdotter när saker går fel och inte blir som jag tänkt mig. Jag kan inte kasta mig på sängen och skrika. Eller slänga saker i golvet.



Men vad har då gått fel?



Jag skulle baka pizzabullar. Med aivar relish och feta ost. De såg så goda ut. Det skulle bli så bra. Men något gick fel. Det som skulle se ut så här.




Men det bliev inga finfina pizzabullar.

Jag slängde mig inte på sängen ändå. Jag kastade inte ens saker på golvet. Jag blev bara mest sur på klåparjag.

Bakning är inte min grej. Såvida man inte bara behöver lägga smet i en form. Att man äter med ögonen också. Hoppas inte det.

Mina bullar ser ut så här;
Lika bra att smaka.
Och se en film.

tisdag 25 november 2008

yeah!

Vid gårdagens vägning visade vågen på 72,1. Alltså -2,3 kg på en vecka. Klapp på axel minsann.
Igår upptäckte jag lite fina cykel och gångvägar att promenera på. Bort från trafiken. När snön smält bort och det är en aningen varmare ute så ska jag ta mig svarta cykel och trampa mig iväg någonstans.


Jag och Kärleken börjar fundera på julpyssel och juldekorationer. Vi fann den mest underbara smaklösa gran. Den skriker ut mitt namn! 210 cm smaklöshet för det låga priset 299 kr. Kan vi låta bli? Frågan är bara var den ska få plats. Men vem behöver en tv med en sådanhär skönhet i vardagsrummet?

Och det bästa är att den inte barrar. Eller behöver vattnas. Den bara står där. Och gör mörka december så otroligt mycket roligare!

Dagens lunch; ärtsoppa. Vegetarisk och hemmakokt.
Förmiddagens låt; I remember - Damien Rice

söndag 23 november 2008

att man aldrig lär sig

Det är söndagkväll. Snart måndag. Jag har haft en jobbledig vecka. Men ändå kan jag inte ha fått klart veckans skolinsats innan precis nyss. 58 minuter tillgodo. Kärleken är hos en kompis på filmkväll. Medan jag har skrivit ett diskussionsinlägg om marknadsföring kring informationsservice. Skyll sig själv.
Nästa vecka ska jag allt skärpa mig. Någon gång kanske jag kan lära mig vad framförhållning innebär.

Godnatt!

fredag 21 november 2008

mer fredag åt folket

Nu väntar en helg med viktklubb. Efter förra helgens fetakinamat - och godiskoma så känns det väldigt skönt. Ska bli intressant att se vad vågen hamnar på. Det blir nog till att ta måndagsvägningen med en nypa salt. Jag måste köpa ny våg sedan den gamla tappat två tassar. Eller är det fötter?

Nåja. Veckan har annars varit två finfina konserter. Ron Sexsmith, en lätt överviktig kanadensare med gitarr. Underbart fint. Mera män med gitarr!
Och dagen efter lite mer svängsväniga Tiger Lou. Fullt ös, men tyvärr ganska dåligt ljud i början. Iallafall på sången.


Jag har dessvärre insett att jag börjar bli gammal. Det fanns en tid då jag ansåg att sittplats är för mesar. Men nu... nu får jag ont i ryggen av att stå upp så länge. Och bara längtar till en konsert med Christian Kjellvander. Sittplats. Mmmm. Underbart. (Tack för biljetten söta Kärleken!)
Tantvarningarna ständigt haglar över mig.
Jag har dessutom börjat prenumerera på en korsordstidning.

Tur för mig att tant är det nya svart. Hett och trendigt alltså. Precis som jag alltid är...

Har börjat lyssna ordentligt på kommande veckas konsert. Ljuvliga Teitur. En ensam man med gitarr. Jag såg honom på Hultsfred 2004 och föll pladask. Har väntat på hans återkomst till Sverige.
I Run The Carousel - Teitur

tisdag 18 november 2008

tisdag och träningsvärk

Första dagen gick bra. Jag var lite hungrig till och från. Men istället för att äta kex eller vad jag lyckades komma över så tog jag vatten. Eller en frukt.
Igår blev det också styrketräning, vilket känns i mina armar. En fin känsla.
Inget gym idag alltså, men en promenad i höstrusk får det nog allt bli.

Ikväll väntar konsert med Ron Sexsmith. Yeaah. Kommer bli finfint.

Lunch. Quorn och spenatwook.

måndag 17 november 2008

nu jäklar 2

Okej. Det där sista skrovmålet blev inte det sista. Att börja nytt sunt liv precis innan helgen är korkat, riktigt dumt. Så helgen blev till frosseri i vegetarisk kinamat, glass och vin. Som avslutning njöt jag av en riktigt god pizza igårkväll.
Vågen studsade upp till 74 kg.
Det är alltså här jag är nu. 74 kg.
11 ska bort.
Nu kör jag.

Före-bild:








Om några veckor kommer det mera. Då ska byxorna kunna knäppas.

Lost in space - Aimee Mann

torsdag 13 november 2008

så kan det gå

när jag slösurfar. Har gått med i viktklubb.se
5 februari ska jag ha nått min målvikt, 63 kg. Dit är det 10 kg att tappa, skaka loss, springa bort, skaffa muskler bort och sluta äta dumlekolor bort.
Med början imorgon.
Så idag äter jag vegetarisk burgare, potatismos och dricker en av de ytterst fåtal läskburkar jag annars dricker under ett år. Läsken blir inga problem att skippa. Dumlekolorna kommer jag längta efter. Men för tusan. Det ska gå!
Målet är att komma i mina jeans från gymnasiet, kunna knäppa dem. Och andas i dem.

Mål två är att springa Tjejmilen på under 60 minuter.

Men nu ska jag äta ett sista skrovmål.

The fight song - Ane Brun

måndag 10 november 2008

återigen måndag

Det känns som om det ständigt är måndag. Everyday is inte like sunday.
Jag jobbar och jobbar. Och pluggar och pluggar. Veckorna trillar på ganska snabbt med andra ord och snart har jag bott i stora staden i två månader.
Och trivs som en fisk i vattnet, som pizza i en bakfyllemage, som cd-skivor i bokstavsordning.

Svar kom idag på en rapport som jag och E lämnade in för ett par veckor sedan. Och här snackar vi sågning jämns med fotknölarna... det går bara att skratta åt eländet. Eller vad sägs om det här;

"Det bristfälliga sätt på vilket ni använder litteraturen går över huvud taget hand i hand med hur ni språkligt och formellt har utfört ert arbete"


Vi har inte riktigt lagt ner vår själ i det här arbetet. Och jag tror det märks. Men va fan. Nu har vi skaffat oss sysselsättning till sommaren också. Vad vore en sommar utan omtentor och rödvin? Tomt, innehållslöst och alldeles underbart.

I torsdags spelade Aimee Mann på KB här i stan. Fantstiskt bra konsert och jag blev alledels förtjust i förbandet The Submarines, köpte tillochmed skivan och fick den finfint signerad. S

Nu kallar maten och en filmkväll med Kärleken.

Trevlig måndag!

tisdag 4 november 2008

Ciao ciao Italia!

Jag har anmält mig till en distanshalvtidskurs i Italienska. Tiden för anmälan har visserligen gått ut, men kanske kanske. Det är något jag länge har funderat på. Och nu är jag anmäld. Det skulle betyda tillbaka till Heltidsstudentstadiet. Med lån och bidrag.

Men jäklar vad jag är sugen på det här nu! Smetig italiensk musik och god pizza. Och byta ut musiken mot glassen. Det kommer bli fint.

måndag 3 november 2008

måndag. Nu jäklar!

Jag har bytt jobb och är inte längre på Kjell&Company. Det känns skönt. Förra veckan pendlade jag istället till Svedala för att packa kuddar. 7-16 tisdag-fredag stoppade jag kuddar i kuddfodral. Samtidigt insåg jag att fyra dagars jobb är på tok för mycket om jag ska hinna plugga också. Ett mindre mentalt sammanbrott resluterade i att jag fick lova Kärleken att jobba mindre. Så idag och imorgon är jag los ledig. Sitter just nu och läser om omvärldsbevakning.
Umpaumpa.
Men joo, det är intressant. Om inte den engelska texten varit så satans torr.

Det är en vecka att se fram emot. Konsert med Aimee Mann på torsdaga. Besök av SysterYster med make på fredag. Hipp Hipps hysteriskt roliga 500 på lördag. Och kanske ett par träningspass på gymet däremellan.

Försöker hålla höstmörkret på avstånd. Den gångna helgen bestod av massor med vin, trevligt sällskap, god mat, en del film och sällskapsspel. Temat för lördagen var Våga vägra Halloween. Jag och Kärleken vann inte spelandet. Bara nästan. Och jag var en god förlorare. Tack för det vinet!

En välbehövlig matpaus.
Lucky - Radiohead