Underbara Färöarna

Tackar Färöarna för att de skapat denna fina lilla man, Teitur.
Jag såg honom på Hultsfred 2004, inträngd i en fullpackad Teaterladan. Det var Teitur med gitarr. Och samtidigt på största scenen, ett argt band som jag tror hette Soulfly eller något liknande.
Den fina stämningen i Teaterladan kunde dock inte rubbas. En av de bästa konserter någonsin. Av någon jag tidigare aldrig hört talas om.
Och sedan dess har jag väntat. Han har varit i Sverige, men då har jag bott på konstiga ställen som Gotland. Eller varit arbetslös och utfattig. Igår kom han till KB i Malmö.
Jag och Kärleken var givetvis där. Och hängde vid scenkanten. Medan resten av publiken (kan det ens ha varit 100 stycken där igår?) fanns någonstans bakom.
Och så bra det började. Så fantastiskt bra. Låtar som I run the carusell, We still drink the same water, Josephine och en galen version av Rudolf med röda mulen (nästan så allt min anti-julmusik rann av mig. Nästan, bara nästan) Men så slog den där influensaliknande skiten till. Den som lurat i kroppen hela veckan. Först kom ryggont, vilket jag ignorerade. Sedan kom svettningarna. Och sedan kom illamåendet. Och sedan kom darriga ben. Och hela tiden fanns huvudvärken där. Andra hälften av konserten såg jag från en stol vid baren. Därifrån hade jag också en fin utsikt och en Kärleken som klappade mig på huvudet. Avslutningen var magnifik och jag kunde trots allt njuta av den. Teiturs låtar på färösika är drömmande vackra även om jag inte förstår mer ett par ord.
Nu ångrar jag att jag inte köpte en fin röd tröja. Men just där och då så ville jag bara hem hem hem. Och hem kom vi. Med bussen. Jag kröp ner i sängen och slocknade. Fick en alvedon i morse, somnade om och vaknade kl 11. Ingen feber. Men det känns så.
Har pillat i mig lite frukost och allt känns en aning bättre.
Nu måste jag hinna städa och plugga innan Kicki kommer på helgbesök.

Och bli frisk.

One and only - Teitur