Det känns så.
Han har hörts av.
Dra åt helvet.
Mina kickar i livet kommer från andra håll.
Den euforiska glädjen under och efter en bra konsert.
Lyckan över att höra den låt man bara älskar.
Lyckan då kent spelade Innan allting tar slut.
Scandinavium, en vinterdag 2002. Oväntat. Lycka. Eufori.
En känsla jag inte kan beskriva.
Första gången jag såg kent live.
Herregud. Det var som att bli överkörd. Om och om igen. Intensivt och magiskt.
När Morrissey sjönt Last night I dreamt that somebody loved me, så kom tårarna. Tårar av lycka. Någon uttrycker vad jag känner.
Morrissey och Jocke Berg,
mina själsfränder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar