Lördagkväll på ica. Kan det bli roligare, festligare eller mer själsdödande?
Mina ben skriker lite lätt av träningsvärk. Körde löpning med intervallträning igår. I kyla och regn. Inte det mest smarta drag kanske. Men att springa i regn med bra musik i öronen. Det är underbart och läker själen.
Idag har jag blivit än mer nyförälskad i kent. Jag undrar hur jag någonsin kunde avfärda dem. Vapen&Ammunition är en skitskiva, med undantag för två låtar. Men att återvända till Isola. Till Verkligen. Till Hagnesta Hill. Jag blir något som kanske kan liknas vid lycklig.
Resultatet blir att jag kent-knarkar. Lever i min egen lilla kent-värld. Det är en sorgsen och vacker värld som jag inte vill lämna. Men jag måste lämna den. Måste gå till ett jobb där korkade människor svullar i giftig mat, äckligt kött och annat. Vad är det för fel på dem??
Var tvungen att gå in i köttkylen. Döden slår emot mig. Hur kan de äta denna död? Jag förstår det inte. Egoistiska jävlar.
Men så svälter jag hellre ihjäl än att äta kött igen.
Sömn var det ju. Läsa lite vacker litteratur och sedan falla ner i sömnen tills jag vaknar till ännu en dag på ica. En söndag, så det är bra betalt. Alltid ett plåster på såren.
Och såklart lyssnar jag just nu på kent.
Klåparen
Bra. Så bra.
Sovgott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar