Till slut kom jag ut.
Jag tog bilen bort till Bulltofta och började springa. Fy för tusan. Det gick tungt. Riktigt tungt. Tyngre än på länge. 5 kilometer avverkades på 37.31 minuter. Så långsamt har det inte gått sedan tidigt i våras.
Jag kan skylla på att det är extremt kvavt ute ([kööövet] på halländska).
Men det gör jag inte. Jag skyller på sommarvärmen som gjort att jag inte varit ute på min löprunda på ett par veckor.
Per Elofsson sa en gång: Det är bara att bryta ihop och komma igen.
Nu kan det bara bli bättre. Och så jäkla bra det ska bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar