finfina Josh

Jag kom iväg till slut. Även om det kändes bra hopplöst när jag satt i hallen. Kallsvett, huvudvärk och yrsel är inte de bästa förutsättningar för en bra konsert. Men jag kom dit.

Hittade ett vitt piller i min väska (inte lika roligt som det låter, en ipren). Pillret åkte ner med isvatten. Och vipsvopps var jag en ny människa. Nästan.

Förbandet var genomtråkigt, som de så ofta brukar vara.

Josh var dock fantastiskt bra. Som jag hoppats och trott på.

Sad eyes som var första extranumret är en galet bra låt. Nyfniken som jag är så tjuvkikade jag givetvis på låtlistan som låg fullt synlig på scenen.
Jag visste vad som väntade. Och bra blev det! Och glad vad jag! Och söt som en hamster är han, den där Josh. Kärleken har inget emot att vi adopterar honom.
Wooho. Vilken väckarklocka det skulle vara! En liten söt man kommer in i sina gubbkläder och väcker med sång. Inte ens jag kan hata morgonen då.

Idag är en ledig torsdag.

Jag ska hämta mitt pass.
Och läsa lite magisteruppsatser för att få en snilleblixt.

Och äta frukt.

Och se på Lyxfällan ikväll.

Och fundera på om jag ska läsa en kvällskurs i någonting. Italienska, uppdatera mina Photoshopkunskaper eller bara lära mig rita.

Eller göra halsband.

Eller måla muggar.

Eller hugga ved.