isbit

Ibland hatar jag att åka buss. Idag är en sådan dag. I minusgrader och yrande snö förvandlades jag till en allt mer kall isbit. Och bussen bara struntade i att dyka upp.

Till slut kom den 45 minuter sen. Då hade jag tappat känseln i fötterna och flera andra kroppsdelar. Tack för det Skånetrafiken! Tur för er att jag inte bokade in mig på ett spinningpass kl 17, eftersom det var först då bussjäklen behagade dyka upp.

Efter en stund i sängen, nerbäddad under två tecken,en filt och några extra tröjor var jag fortfarande frusen. Efter en lång dusch med hett vatten har jag börjat återfå lite värme. Nu bäddar jag ner mig under en filt igen, äter lite soppa och drömmer om soliga stränder och varm sand.