knytkalas och trivselfascism

Så var det måndag och dags för Skolbibliotekskursen. Idag avslutning, genomgång av utvecklingsarbetet jag slängde ihop på några dagar. Det är bara att hoppas att jag blir godkänd. 10 sidors ordbajsande. Jag är skeptisk.
Efter redovisningar brakar det loss med knytkalas. Trivselfascism.
Jag knaprar saffransskorpa och lider i det tysta.
Måste erkänna att jag hellre tittar på Project Runaway och dricker te.

Ikväll visar kanal 5 sista avsnittet av Ullared.
Självklart tittar jag. Under åren 1996-2002 var jag en av de glada arbetarna som dyrkade min arbetsplats och älskade varje sekund.
Nä. Inte riktigt kanske. Gekås är inte den faaaantastiska arbetsplats som påstås i programmet. Kunderna är inte speciellt trevliga. De flesta, men långt ifrån alla. Jag vill aldrig jobba där igen. Inte ens med att sortera galgar.

Överskott på mysighet?

Nog ska väl söndagkvällar vara roligare än så här? Jag har ett arbete i kursen Skolbibliotek som skall lämnas in på onsdag. Jag har bara haft hela terminen på mig. Nu får jag snarare tänka att jag har ett par nätter på mig. Det känns lagom bra.
Söndagkväll. Är det inte då man ska se på film, tindra med ögonen över andra ljuset i adventsljusstaken och bara vara mysig? Jag har min knallrosa mysdress på mig. Det är mysigt. Jag sitter i köket och breder ut mina böcker omkring mig. Det är inte så mysigt. Jag dricker te. Det är definitivt mysigt. Likaså doften av clementiner.

Just nu skriver jag:
"Kortfattat så går det att beskriva hermeneutiken med att en forskare måste kunna placera in meningsfulla fenomen i rätt kontext för att meningen skall kunna utläsas."

Det är sjukt tråkigt. Det finns mycket saker jag hellre skulle vilja göra. Sticka på en halsduk tillexempel. Och jag som inte ens är det minsta händig vad gäller textilhantverk. Eller något annat hantverksmässig heller för den delen.

Hur är det med popcorn? Får det bara ätas på frossarlördagen? Majs är ju ändå en grönsak!