den årliga krisen

Det börjar närma sig födelsedagen.
Och som vanligt håller jag på att drabbas av den årliga 30-årskrisen. Det har hänt under ett par år nu. Och inte blev det bättre av att i Hallands Posten bli omnämnd som "den kvinnliga bilföraren som är i 30-årsåldern".
Jag fyller alltså 28 år på lördag.
28.
Tjugoåtta.

Och vad tusan har jag gjort med mitt liv?
Rest runt som backpacker i Thailand och Malaysia.
Pluggat konstiga ämnen på högskola. Skaffat mig examen i Filmvetenskap.
Supit på folkhögskola.
Varit full och dansat till musik jag inte gillar.
Hånglat med fel personer.
Spelat fotboll i nio år.
Varit med om tre bilolyckor.
Stukat foten.
Fått spricka i armbågen.
Varit full och ramlat ut för trappor.
Hoppat Bungy-jump
Sett kent 14 gånger, Weeping willows 8 gånger och Morrissey 2 gånger live.
Haft egna fotoutställningar.

Men vad fan har jag egentligen åstadkommit? Jag är snart 30 och sitter på ett jobb som jag hatar. Visst, om 2½ år är jag färdigutbildad bibliotekarie. Ett jobb som inte har någon framtid. Om jag får tro alla "välj rätt jobb"-guider.
Men det är ju det här jag vill! Bibliotek gör mig glad.
Jag ska klara det. Även om motivationen att plugga just nu brister. Om det känns motigt. Jag måste klara det.
För jag vill inte känna samma bitterhet över livet som jag ser på jobbet.

Jag har sökt jobb i söder. Nära Kärleken. Jobb som kommer öka min motivation och inspiration. Så håll tummarna.
Vem trodde i början av 2008 att jag skulle träffa mitt Livs Kärlek och bli sambo innan året var slut? Inte fan var det jag.

Nu ska jag glömma min årliga kris, borsta tänderna och krypa ner i sängen med en bok. I väntan på att Kärleken ska ringa och säga Godnatt. Hans röst ger mig fjärilar i magen.
Saknar, längtar, älskar.

High - The Cure