att åka buss

Några dagar i veckan åker jag buss till Lund. Jag åker med SkåneExpressen 1, en buss som namnet till trots ofta är minst 5 minuter sen. Men ibland är den i tid. Och då får jag springa för att hinna med. Även om bussen lämnar Värnhemstorget i tid så är den alltid sen till första stoppet. Första stoppet är utanför Ericson i Lund och resan dit tar ungefär 18 minuter.

Oftast känner någon ett starkt behov av att trycka på stopp-knappen. Gärna innan vi lämnat Malmö, helst tio meter ifrån busshållplatsen.

Ibland försöker de hålla ut länge och trycker när skylten i bussen talar om att det är 10 minuter kvar. Det vore roligt om de personer som känner detta starka behov en dag inte är med på bussen. Om ingen trycker. Ojojoj så många kontorsråttor som inte kommer till jobbet.

DET skulle jag tycka var roligt.

På väg ut ur Malmö har det pågått ett vägarbete under det senaste året. Jag tror de bygger en bro eller något liknande. Ett år har det varit sänkt hastighet och smalare väg. Hur kan detta dagligen komma som en överraskning för busschaufförerena? Kanske försvinner deras arbetsdagar ut i ett mörker varje gång de går av ett pass.

Hur kan annars detta vägarbete framstå som en så stor överraskning att de måste göra kraftiga inbromsningar? Varje gång.

Jag ska sluta fundera på bussåkande och istället göra veckans andra besök på Ikea. Det nya Ikea är gigantiskt. Vi ska köpa en matta som inte skär sig med juliga gardiner. En matta som skär sig med gardinerna, det är sannerligen Dagens I-landsproblem!

Generation X - kent