Tidig morgon. Det är höst. Grått. Och ännu inte ljust. Klockan är dryga 06.42. Jag står på en busshållsplats tillsammans med en bunt andra arbetare som ska ut mot hamnen. Framför oss har vi 9 timmars jobb. Med lunchen som ljuspunkt. Efter ett par minuter kommer bussen. Folksamlingen (ungefär 12 personer) rör sig som på beställning framåt i naivt hopp om att komma först på bussen. Men vad händer?
Bussen susar förbi i hög fart. Ett par av de andra i folksamlingen vinkar och svär. Min hjärna kopplade inte. Den gör sällan det så tidigt på morgonen. Svordomar haglade. Telefonsamtal till Skånetrafiken ringdes. Och jag. Jaa, vad gjorde egentligen jag? Jag fortsatte att titta förvirrat efter busesn som försvann. Poff.
Vi fick snällt vänta på nästa buss. Och jag kom 14 minuter försent till jobbet.
Ingen frågade varför.
Ibland är det skönt att vara anonym.
Jobbdagen var som vanligt. Köra min handtruck och lyfta saker som för mig är tunga. Säkerligen på fel sätt. Det är trevligt att gå i sin egen lilla värld och lyssna på radion.
Trött. Jag är trött.
Men med kaffets hjälp förvandlas jag nu till student.
Dom som försvann - kent
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar