Han har varit död i två år. Jag saknar honom varje dag.
Jag och Kärleken ser oss lite omkring efter en större lägenhet. Förvaring sökes.
Jag hittade ett galet fult ställe i huset mittemot där mormor och morfar bodde. Mycket pengar skulle behöva läggas på renovering. Men vad gör det när det runt husknuten finns en galet bra lekplats.
Jag leker alldeles för sällan på lekplats. Den här utanför är tråkigt. Den saknar gångbro. Och rutchkana.
Jag har en ny önskan om husdjur. En koala kan bli svårt att få tag på. Men shit pommesfrites vad söt den här hunden är. Den stora vita i reklamen för en viss värktablett.
Jag vill bara klappa.
I väntan på hunden/katten/koalan så jag träna Kärleken i att äta ur en skål från golvet. Han kan redan sitta fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar