Jag önskar att få se en sådan här bilden när de åkt klart sina tre mil.
Som den extremt blödiga människa så kommer tårarna att rinna och soffkudden att kramas hårt.
Sport är vackert. Ibland. Ibland är det för jävligt. Jag minns hur påverkade jag var som fotbollsmålvakt. När det gick dåligt, om jag var dålig, så låste jag in mig på toaletten och grät många bittra tårar. Och förbannade mig själv. Och tänkte på vad som gått fel.
Hade jag tagit på mig skorna i fel ordning (självklart måste vänstersko på först). Hade jag glömt att sparka stolparna i rätt ordning. (Sparka vänster stolpe, sparka höger stolpe, hoppa upp och slå till ribban)
Det är skönt att ha något att skylla på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar