tungt

Dagens Army-pass kan bara beskrivas på ett sätt;
Sjukt jävla jobbigt!

Redan i första lilla backen under uppvärmningen kändes det tungt. Benen var som bly och andningen hängde inte med alls. Jag hade svårt att få luft. Det är svårt att beskriva känslan. Men lite som att andas i ett sugrör. Och ibland ännu värre. Då kändes det som när man har haft en rejäl gråtattack och andningen blir ryckig och ... kommer stötvis. Tränarfredrik sa till mig att ta djupa andetag. Men vad hjälpte det. Jag fick helt enkelt inte tillräckligt med luft. Samtidigt kommer alla tvivel och negativa tankar. Den värsta känslan är att resten av gruppen påverkades och att de andra var tvugna att sänka sina prestationer för att jag skulle orka hänga med överhuvudtaget.

En timma efter avslutat pass är jag hemma, har druckit en proteindrink, ätit en omelett och lite halloumi. Jag känner fortfarande att andningen är jobbig. Och så kommer den nog vara ett par timmar.
Precis så här kändes det när jag som yngre fotbollsspelare hade ansträngningsastma och glömde använda mina astmasprayer. Kan astma komma tillbaka? Eller är det sviter av förra veckans förkyldning?
Jag hoppas att det bara är en tillfällig formsvacka.